Jag sitter och lyssnar på de modiga kvinnor som står upp på scenen. De som Julien Blanc har tagit upp för att coacha inför publiken. En 60 åring, en 24:a åring, en 29 åring, de tycker inte om sig själva, de tar inte plats, de känner det är svårt att koppla sig till andra människor, känna gemenskap.
Och jag tänker, men herregud gå i terapi! Att vänta in att en känd kille kommer från USA och besöker Sverige en kväll kommer inte hjälpa dig. Vilket Julien mycket väl påpekar. En kväll förändrar ingens liv men den kan ge en knuff, en idé.
Bilden är på Julien och en kvinna som jag inte tycker behöver gå i terapi!😀
Jag gick för första gången i terapi när jag var 30 år, jag hade med buller och bång åkt in i väggen och behövde helt klart kraftfull hjälp. Det var life changing.
Mitt nervsystem och sinne hade aldrig varit det idag om jag inte fått hjälp. Då var det akut.
För dessa kvinnor upplevde jag inte det akut men att leva sina liv i ett litet format, göra våld på den kraft som bor i varje kvinna borde vara brottsligt.
Att få släppa ut den anden, se den riktiga personen kliva fram bakom all lager av negativa antaganden om dem själva skulle göra världen bättre. Gå i terapi, hitta en bra coach. Hjälp dig själv.